Jag kan faktiskt inte mer än skratta åt dem som sa att de alltid skulle finnas vid min sida. Vart är dem nu? Ingenstans. Utan istället blir "vännerna" sura när jag inte vill komma och dricka te när min mamma ligger inlagd på sjukhus.

Människor som inte har pratat med mig på år hör av sig, andra som jag trodde stod mig närma har inte ens hört av sig. Jag är riktigt jävla besviken men en erfarenhet rikare.

En annan vän fick veta en del av mitt förflutna. Något som någon annan inte vet om, förutom min familj. Jag har valt att inte berätta för jag är rädd att folk ska svika och döma. Precis som det blivit nu! Tack.

Nej, jag är riktigt trött på att hela tiden ge och ge men fan inte få något tillbaka. Nu är det slut med det. Jag tänker bara ge till vänner som ger tillbaka.

Punkt.