Orken i kroppen är slut. Många tårar har runnit på min kind i dag. Magen gör ont och stressen är stor.

I dag känner jag mig totalt misslyckad. Verkligen. I 1 1/2 timme satt jag och Gunay och blev kränkta av prefekterna på Malmö högskola. De ville inte hjälpa oss. De gottar sig i att vi inte kommer vidare, "detta är tillför vuxna människor" vad fan anser ni oss vara !? Höj intagningen om ni tycker 22 år för ungt då när vi sökte. Jag har 6 års erfarenhet i barnomsorgen, + alla mina praktiker från gymnasieskolan. Följt med mamma och syster på deras förskolor. Jag har högsta betyg på VFT, men allt handlar om min skriftliga del!! Den som de vägrar hjälpa oss med. Tack vare det får vi inte komma vidare. Den högsta prefekten bara tittade på oss och sa, tyvärr, ni får vänta ett år innan ni kan fortsätta er utbildning. Tack!

Många tänker nog nu att det är klart man ska vara godkänd för att kunna ta sig vidare. Såklart, jag håller med!! I vårt fall har vi hållit på i 2 års tid med denna skriftliga del, utan någon som helst hjälp. Vi själva har fått be om möten och dylikt. Ingen som helst jävla hjälp. Orken är slut och Diego stod bara och gapade när mötet var klart. Han hade aldrig varit med om ett så dåligt bemötande av prefekter under hela sin tid i student kåren! Jag vet inte mer vad jag ska säga. . Sök ALDRIG till Malmö högskola.


Tur jag har min familj och sambo i detta, annars hade jag inte klarat det. Det var längesen jag kände mig så knäckt och misslyckad. De har tagit mitt självförtroende med sig i soporna där se kastade min framtid.

Josephine på fantasia fick mig på andra tankar efter jag blötte ner telefonen. Tack!


Tur jag har mitt fina guld som kan ge mig energi när den tagit slut. Jag älskar er.